bloglovin

Hockey, check!

Ja, heter man Lovisa Karlsson och har stannat uppe tills klockan är nu, då går man inte och lägger sig om Sverige spelar hockey mot Slovakien, oh nej.
Lite annat har jag hunnit med under lovet, vad sägs om att jag själv har snörat på mig skrillorna och halkat runt på isen med en lite för lång klubba, ätit en gudomligt god chokladsås med glass och ja, gått upp klockan sju för att ta bussen in till närmsta större stad för att äta frukost en andra gång? En massa andra tokerier med må jag lova, men nu är det dags för hockey!

Hälge

Då ska jag ta mig i kragen och visa upp en viss Hälge som min farmor och farfar fick i juklapp.
Han är cirka 12 centimeter hög och sitter alldeles själv på plant underlag. Det var roligt med ett virkprojekt igen som inte tog alltför mycket tid och som uppskattades.
Idag var jag på långpromenad i det fina (vår)vädret. Det är konstigt hur saker kan ändras från sina principer, blommorna knoppar, vårbäcken är fylld till max och fågelkvitter. Stormen bedarrade som tur var inget värre än ett klämt fårstängsel under en tall här runt gården, och min sömn bara förbättrades av vindens sus.

Julhälsning

Fler bilder på Hälge är på väg. Ha en riktigt god jul nu alla läsare!

Skolämne: Arkitektur

I år på arkitekturen i skolan har vi hunnit med lite blandade saker, men en stor del har varit bygget av ett (och i vår grupps fall, två) hopptorn. Vi fick 20 blompinnar och valfritt antal limpistoler till hjälp, med snöre och kappakartong och så önskades. Efter att vi i våran grupp gjort det första tornet, det lite lägre, fick vi bekräftat att tornet skulle räcka upp till 50 centimeter högt. Och så var det bara att bygga om, och tänka smartare för att lösa blompinnsfrågan, hur det skulle räcka till och hur det skulle klara en viss tyngd.
Vi hade roligt under uppgiftens gång, det är alltid roligt med ett begränsat antal byggmaterial då man verkligen måste tänka nytt och tänka om.
Det pågående projektet just nu är lite större, och går ut på att vi ska designa och inreda ett cafe efter en viss arbetsyta på rummet. Jag har pendlat fram och tillbaka med teman och skilda ideer, och det som började som "pensionärscafe", där man kan få en stilla plats med diverse återträffar och nostalgitankar, har nu grundat i ett fotbollscafe. Ovan har ni det första alternativet, vilket, inte alls var tråkigt och en dålig ide, utan det vart bara svårt att få ett riktigt intresse för vad jag gjorde. Fotbollen tog alltså än en gång övertaget och det kommer bli riktigt, riktigt bra, just i min smak.
Nu hoppas jag bara att någon framtida cafebyggare hoppar på min ide, för jag är hemskt sugen på att umgås och titta på fotboll samtidigt.

Nyfiken, utelias, nysgjerrig, curieux, neugierig, curious.

Man blir ju lite nyfiken ibland, särskilt när det gäller långväga gäster. Jag lade in en Visitor Counter där man kan se ungefärligt varifrån ens bloggläsare kommer ifrån för ett ganska bra tag sedan. Många träffar från flera nordiska länder så som Norge och Finland, men även ifrån USA och Luxemburg och enstaka från ännu fler länder.
Så, då undrar man ju lite om er trogna läsare, även er "icke-långväga" inom gränserna såklart, vilka ni är? Och hur ni hittade hit? Och vad som får er att ni stanna kvar?
Det här är förövrigt vad jag pular med nu. Väldigt, väldigt, väldigt tålamodskrävande (vilket jag verkligen inte gillar då allt ska gå så fort enligt mig), men det blir väldigt, väldigt fint. Nästan så att det kommer fram lite lätta sommarvindar i fingrarna, så fint blir det. Frågan är om jag borde hålla det här lite hemligt så att någon mer kan glädjas till julen och få en själv?
Ett väldigt bra tips om ni har lite tid över, vik er en trana och häng upp eller ge bort som turfågel. Som den japanska sägnen säger, om du är sjuk och  viker 1000 tranor, kommer du bli frisk. Jag är inne på min fjärde så det blir lite att hämta sig efter ...

Feel the Tide

Lite småplock från lägret vi var på för ... hur många veckor sedan? Första advent var det iallafall, vi firade in det nya kyrkoåret uppe i norrland någonstand, jag och 169 personer till mellan 15 och 25 år ungefär. Min klänning, som jag är så glad att jag hittade och köpte, är väl typ den enda i min garderob, som ser ut som en klänning och inte innehåller mysluvor eller sommarmönster. En helt främmande tjej kom fram under balen på kvällen, och berömde min fina klänning. Och som jag smälte. Att komplimanger, kan få en på så glatt humör.

Ny vecka, nya tag. Julen tickar närmre. Imorgon står det tvåtimmarspass med livräddning på idrotten, i vatten dessutom. Lyckligtvis har mitt enorma blåmärkte på låret efter förra veckans fotbollsträning suddats ut.

Lite om hon som sitter i kontrollpanelen

I och med att helgen har kommit och det är dags att dra ner lite på tempot, satte jag mig och tittade igenom alla dessa ofattbart många bloggar som jag försöker hålla mig uppdaterad på. Och hittade som vanligt, en liten lista skymd bland kreativa, glada, regniga och juliga inlägg. Och sen bestämde jag mig för att göra en jag med, bara för att. Så får ni lära känna mina andra sidor lite bättre med.
Om jag var en färg ... vore jag orange. Lite motsträvig och glad.
Om jag var ett djur ... vore jag nåt stort. Som egentligen är snällt. Tragiskt.
Om jag var ett nummer ... vore jag nummer 3. Inte allra först, men så nära på som möjligt. För en 2:a, den har ju förlorat finalen, medans en 3:a, har vunnit semifinalen. Vinnarskalle, jodå.
Om jag var en sång ... vore jag Coldplay's Lost. Trumman i början ♥
Om jag var mitt i en dröm ... så skulle jag skriva ner den i sömnen och sälja som bok.
Om jag var en blomma ... skulle jag aldrig komma på tanken att bosätta sig i mitt fönster.
Om jag var ett instrument ... vore jag en visselpipa. Tillräckligt högljudd för att överrösta tankarna om att en sån inte är ett instrument egentligen.
Om jag var ett klädesplagg ... vore jag ett par löpartights. Och en mysig mössa.
Om jag var en sko ... vore jag en Hummelkänga.
Om jag var en dryck ... vore jag någon ekologisk mellanmjölk. Väl kyld.
Om jag var ett fotografi ... hoppas jag någon skulle hänga mig. På väggen.
Om jag var en känd person ... vore jag om jag fick önska en grym fotbollsspelare. Och någon president som avskaffade alla bilar och kom på ett superbra alternativ. Typ sandbränsle.
Om jag var ett väder ... vore jag ett duggregn med sol i norr.
Om jag var en bok ... vore jag en fet bok men som har stooora bokstäver, Times 17 i snitt. Och så skulle handla den om allt från återvinning till fotboll, framtiden och gräslampor.

Och det var väl det. Bjuder på damen med skorpan där ovan.

Estetiska lektioner i skolan

Jag har startat upp ett nytt lite småhemligt virkprojekt nu tills julen, eller egentligen är det en klapp där mottagaren inte har varit nära att gå in här på en dator. Så det är ingen risk att något blir avslöjat den vägen, men jag vill gärna hålla det hemligt ett tag framöver tills jag verkligen har något att visa.
Istället så tar vi en genomgång om vad jag håller på med i skolan.
Formgiving A: Designa din egna lampa från grund till färdig produkt. Vilket jag har gjort, efter några veckors idetorka. En väldigt enkel men mysig lampa, kruka + fyllning + lite tråckel med ljusslingor + låtsasgräs, resultatet när han lyser ska ni få en klarare bild på sedan. Men det sticker liksom upp ljusvekar ur gräset. Mycket mysig.
Bild och form grundkurs: Lite olika tekniker och material. För tillfället tecknar vi ansikten med mestadels blyerst och kol, den andra sidan av tidningsurklippet vi blivit tilldelade. Helt okej uppgift.
Vi har även målat porträtt utan att titta (jätteroligt! resultat kommer), kollage och lite diverse.
Idag var det en lite utdragen dag, satt i skolan fyra timmar innan lektionen började då det inte går att komma senare, landstrafik ni vet. Jag och en vän ritade på arkitekturen, jag gör ett fotbollscafe (reslutat kommer!) där vi målar upp i olika perspektiv och färglägger. Lunch och en kort lektion innan det bar av hem igen.

Till tomten.

Jag drömmer om en jul ... som är vit. Det är min högsta önskan, med de bästa vid det bästa julbordet. Med morgongröt, julotta, mys i tvsoffan, mat. Och om man får önska sig lite fysiska klappar så är det nog dessa nedan.
1. Satinlakan, 2. Offside prenumeration, 3. Choklad och gotterier, 4. Rutiga flanellpyjamasbyxor, 5. Presentkort på sportaffär, 6. Fotbollsprylar (fotbollskanalen.se:s webshop t.ex.), 7. Apotekets shampoo och conditioner (miljövänligt, hårvänligt, plånboksvänligt).

Men allra mest en vit jul. Och glada människor.

Högst Lovisa-aktigt

Idag gjorde jag något märkligt, en väldigt Lovisa-typisk sak.
Nyfikna? Kanske inte den roligaste sak man kan tänka sig, men givande.
Jag åkte nämligen buss, och gick av tre kilometer innan min hållplats, för att rensa lite tankar. Fungerade det? Jajamensan. Jag fick förutom inspiration till detta inlägg, utan också redde lite i bekymmer och planeringar. Ett hett tips, en promenad är så mycket mer än att bara gå.
Och varför det just är så Lovisa-aktigt, är för att 1. Välmående. istället för att åka buss i 3 minuter till fick jag röra på arslet i 20 minuter. 2. Väldigt impulsivt. Jag kom på det tio meter innan platsen jag gick av. 3. Miljövänligt. Okej, 3 kilometer är inte mycket, men tur och retur (bussen vänder vid min hållplats, ändhållsplatsen) är det uppe i sex stycken och därifrån är det inte långt till tio. 4. Schysst av mig. Chauffören fick kortare pass och därmed gladare rast. 5. Givande. Som sagt, mycket tankar reddes ut.

Inte bara det att min far mötte mig halvvägs (i bil) och såg väldigt mycket frågande ut. Jag förstår honom.
Och för tillfället är detta en högst passande förklaring till bloggens namn, hållplats verkligheten för er som missat det. Eller så är det inte så passande. En hållplats och en verklighet i samma inlägg. Vilket inte lär hända igen.
Nu ska jag återgå till mitt efterlängtade och förtjänade fika.