bloglovin

Ugglor på gång igen

Drillemor har letat lite i mina virkarkiv, och fann ugglemönstret jag gjorde för ett tag sedan. En av hennes fina ugglor ser ni här ovan, jag väntar redan spänt på nästa! Klicka på bilden för att komma till inlägget.
Mina ugglor. Klicka på bilderna för att se dem i en större version.
Testa du med att virka en uggla, de är inte alls så svåra och tar inte så lång tid, fyll dem med plastgranulat så kan du få en lite tyngre vikt ovanpå alla måsten, eller varför inte göra en uggle-kramboll att hålla i under stress, jag känner att jag skulle behöva en nu, med allt som händer lite för fort för att man ska hinna med.

Paddan min

Han (ja, det är en han. När jag döper mina ting till ja, namn, blir de alltid manliga. Enklast så, liksom.) ser så liten ut där bredvid Packard Bell:an, lilla iPad paddan min. Oh! så lätt och Oh! så fin han är.
Nu är det äntligen helg, med en hög skoluppgifter och fotbollsmatcher som ska tas itu med. Som ni kanske märkt har min virkinspiration lagt sig ner för hösten, men han ska nog upp igen ska ni se, det är så svårt att börja bara.

iPad-frågan: Din favoritapp? Eller lite bra tips på sådana?

(Och är det bara jag som tycker det blev görfint med bilderna sådär, bredvid varandra? Det har jag aldrig lyckats med förut, men nu ville dom! Ryser vid tanken.)

Anledningar

Anledningen till min frånvaro, är helt enkelt att skolan har börjat igen. Och i och med skolans start, har vi alla elever på skolan, fått en varsin Ipad. Ganska så häpnadsväckande må jag lova, det är ändå några hundra som skulle förses med de dyra leksakerna. Våra underbara Ipads (som vi egentligen fått på lån, men som räknas som våra då vi har full kontroll över dem tills, ja, slutet) ska användas till diverse skolarbete, då vi går på en medieskola är det mycket datorer som är inblandade, men ofta inte tillräckligt då det räcker med datasalar till alla. Ipad:sarna är då inkallade som svar på datorfrågan. Helt okej med mig.

Jag märker nu när jag klafsar på tangenterna på min vanliga dator (som jag förövrigt inte ens startat sen den nya älsklingen (sjuk värld vi lever i)), de låter nästan häpnadsväckade högt jämfört med den lätta beröring som endast behövs för att skriva på den lilla vita. Och anledningen till att jag startade den, är för att skriva detta inlägg. Min lilla vita kan nämligen det mesta, förutom att skriva blogginlägg. Det, å sin sida, må kanske vara väldigt bra, annars hade min Packard Bell fått samla damm i evigheter.

Som sagt, riktigt sjuk värld vi lever i.
Nu ska jag till att rensa bort lite gammalt krafs på hårddisken, så att den börjar åtminstonde likna hastigheten på min lilla vita, sorgligt.

Sommaren är svår att få på bild

Elaine drog upp sommarens bilder i ett inlägg, det såg så mysigt ut med alla dagar, så jag ville göra likadant. Dock, känns det som om när man jämför med hennes sommar, att jag har bara ätit, träffat samma underbara personer hela tiden, tränat, jobbat och varit i Tyskland. Där får jag nog sudda ut ett frågetecken och berätta att så inte BARA är fallet, jag är bara inte alls lika duktig på att fotografera alla tillfällen. Inte heller skrev jag någon lista att pricka av i slutet av sommaren, men det gjorde detsamma, sommaren blev en bra sommar i varje fall. :)
Nimo - Gungar fram - en bra låt att avsluta det här lovet med, och som ger mig nya krafter till det nya skolåret. Wohoo

Det är de små detaljerna som gör det stora helt

Jag utmanar er att fotografera era absoluta favoritdetaljer, kanske helt enkelt din lyckopeng, souverniren från favoritresan eller vad som nu ligger er närmast om hjärtat, de små detaljerna som gör det stora helt.
Uppfrån från vänster på mitt kollage: Blommorna jag tilldelades igår efter fotbollsmatchen, "matchens lirare". En liten skattkista/ask bland fina strandfynd. Mammas, pappas och barndomens skärp, samlade på en hängare mitt i rummet, där de bara hänger och lättar upp tillvaron med färg och form. Mammas gamla färgpennor, underbara genom att står där. Två av mina grymma ringar. Ett par favorithalsband som ofta får positiva kommentarer.

Som sagt, jag utmanar er att finna de små detaljerna i erat liv. Kommentera gärna och berätta, jag är nyfiken på vad ni har att berätta. De små tingen säger så mycket om en själv.

Det mesta utav det bästa

Jag försöker göra det mesta utav det bästa nu den sista veckan innan skolan drar igång igen, tränar som aldrig förr då jag vet att det kan bli ont om tid till det senare, träffar vänner och hoppas på lite varmare väder, för en gångs skull då jag äntligen är ledig. Jag håller på som bäst med Sommarkamraterna, men det går lite si och så med dem. Ett till litet rådjur vill jag hinna med iallafall på ledigheten, och sen är det ju inte så långt kvar till min födelsedag i mitten av september. Dags att önska sig något...?

G som i Giraff

En födelsedagspresent till ett tvåårigt kusinbarn. Nu är det återigen dags för fotboll på riktigt, höstsäsongen startar idag, med eller utan min stukade fot. Måndag, tisdag och onsdag ska jag vara ledare för fotbollskolan här i trakten, och om en vecka är det skolstart igen, och tills dess ska förhoppningsvis min fot vara tillbaka till normal.

Rådjurskidet Liten Blå

Okej, jag kan inte hålla mig längre. Tänkte att smygkiken skulle ligga uppe ett bra tag så ni blev lite nyfikna, men jag kan som sagt inte hålla mig längre. Har alltid varit så, och kommer alltid att vara så.
Jag gjorde klart alla detaljer på en gång efter att jag publicerat det lite småhemliga inlägget här under gårdagen, och fotograferade kidet ute i solskenet. Lilla Blå är bara en av många kommande är tanken, i många fina och härliga färger. Den är så liten och skör känns det som, ryms bra i handflatan och kan böja och vika benen i flera ställningar.
(Och som ni kanske märkt, har jag redan tröttnat på headern, så min nya lilla favorit Blå fick pryda framsidan. Tryck F5 om ni inte ser honom!)